Stoppa pressarna! Jag har köpt ett par mjukisbyxor. Jag har tidigare haft vissa aversioner mot just sådana, men har insett att om man ska kunna slappna av i hemmet, så krävs det vissa ritualer och viss klädsel. Man måste markera på något sätt att man är hemma och tar det lugnt.
Att bära mjukisbyxor offentligt tyder på en viss fuck-you-attityd. Har alltid irriterat mig på tonåringar som gör det. Vet att det får mig att verka som 65 år men... Häromdagen råkade jag i alla fall gå ut i mjukisbyxor, alltså inte gå ut, men röra mig i mitt kvarter. När jag kom på att jag hade på mig dem så kände jag en känsla av skam, sedan så skämdes jag för att jag kände skam, intressant känsloförlopp där.
torsdag 22 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Du är ju inte längre hemma när du har dom utomhus. Sen kommer man in och lägger sig i soffan och/eller sängen med dem för de är inomhusbrallorna, och så får man Stockholm på sängkläderna och möblerna.
Fatta vad äckligt. Capitol on the fucking upholstery!
Å, jag vet vad du menar!! Alla i Montreal har mjukisbyxor (välkommen till Nordamerika), speciellt på campus, och jag har precis som du verkligen alltid gnällt över dem. Det är respektlöst, och så vidare. Men förra veckan var jag och tvättade (i en tvättomat, så det räknas väl som en offentlig plats) och insåg mitt i det hela att jag stod i blåa mjukisbyxor. Och kängor. Inte snyggt, inte tilltalande för vare sig mig själv eller omgivningen, och jag gick igenom precis samma känslocirkel som du (ursäktade mig först för mitt sällskap, tog sedan typ tillbaka det, men tyckte sedan att det var rätt ändå). I alla fall. Man ska nog hålla sig borta från dem i offentliga sammanhand.
Skicka en kommentar