Chanel och tomma hus

Chanels vårkampanj har precis "läckt". Jag är verkligen inte någon som egentligen älskar varken nutida Chanel eller Karl Lagerfeld men det här är väldigt fint. Intressant att de valt ett tomt hus, det ska tydligen vara Lagerfelds nya hus i Vermont som ej ännu är möblerat. Det finns inget mer suggestivt än tomma, ödsliga hus- ger en sådan stark känsla av människors meningslösa jakt efter tillfälligheter, prylmani och sätt att lämna saker bakom sig. En stark ram för en vårkampanj tycker jag. Även lite vågat, då den knappast inger några vårkänslor.

Andy Mccoy

Tänker på det här med queera läckage, alltså Tina Roosenbergs teori om hur den till synes så sammansatta heterosexuella kulturen inte alltid är så homogen, utan spricker i ytan ibland och blottar saker som inte riktigt passar in.

Tänker på sådana i rockmyterna; en av nitton- och tjugohundratalets största manliga myter. Hur kan rockstjärnor, som förväntas ånga testosteron och manlighet, ofta ändå vara så queera till sitt yttre? Tänker på Andy Mccoy, gitarristen i finska rockbandet Hanoi Rocks, Finlands första internationella rockstjärnor och senare gitarrist åt Iggy Pop. Mccoy är på något sätt unik, föddes i Lappland av romska föräldrar vilket man om man vill kan ana i hans stil, som är någon slags prålig hybrid mellan Patti Smith och Johnny Depps rollkaraktär i Pirates of the Carribean-filmerna(det är väl inte omöjligt att kostymören inspirerats av honom där).

Och vad jag vill säga med detta är; det är så fint att rockvärlden har plats även för män med smak för färg och pråliga accessoarer. Känner nästan att jag förlåter den för allt annat.

Känslor av oro kring nyår

I söndags fick jag frågan "Vad ska du ha på dig på nyår?" tre gånger. Insåg att detta med kläderna faktiskt var en källa till viss oro även i min omgivning, och hos mig också. För mig låg oron framförallt i hur man ska lyckas införliva en festklänning i sin annars så kvasibohemiska lager på lager-stil. Hade en delirisk idé om att köpa en riktig blåsa, med tyll och allt. Men ett besök på något illamåendeframkallande Beyond Retro fick den förvillelsen ur mitt huvud. Det fick bli en kompromiss- en klänning från ett märke som inte känns som ett klänningsmärke, om ni förstår vad jag menar.

Jag inbillar mig att många av de kvinnor som älskar och känner sig bekväma i att klä sig i festblåsor på nyår är sådana som annars brukar beskriva sig som typiska jeans och tröja-tjejer. Jag har svårt för distinktionen vardag/fest på det sättet. Har man något fint i sin garderob vill man gärna använda det annars också. Vet ej om jag är ute och cyklar här.

På tal om märken som inte känns som klänningsmärken; vet att jag är sen med detta men Nakknas SS09-film In the Flesh är ju faktiskt fantastisk:

En plus två- Sarah Moon

Sarah Moon är intressant både som fotograf(se nedan) och som stilikon.(se ovan)


Bilden överst är lånad från http://www.voirvoireplus.com och de två andra är från http://www.michaelhoppengallery.com.

Rick Owens!

"My look is about an appreciation of teenage angst, without actually having the angst. "

Not-bags

Förlåt för rubriken, var tvungen, men folk pratar om att it-väskan är död- jag tror att själva fenomenet väska är död. Varför ska man bära runt på en extern tyg/lädergrej istället för att stoppa på sig sakerna? Hurra för lätt packning, uttöjda fickor och bylsiga ficksiluetten!

Den anemiska looken

Jag är ett stort fan av den anemiska looken. Har läst alldeles för mycket Thomas Mann för att inte vilja vara en sjuklig borgarungdom med drömmande blick och tjocka böcker på nattduksbordet. För jag antar att det är därifrån looken kommer ifrån, alltså 1800-talets borgerliga idé om det ädla i att vara sjuklig men beläst, om det gällde män eller sjuklig men ljuv, om det gällde kvinnor.
Mörkt hår som ej skymmer ansiktet, sjukligt blekt ansikte, matt, möjligtvis febrig, blick och gärna löst sittande kläder. Tyvärr har jag inte riktigt anlagen för mig, trots blek hy finns tendenser att det dyker upp röda fläckar på kinden vid minsta ansträngning/känsloyttring, men jag gör mitt bästa.Svenska akademiens ordlista förklarar för övrigt ordet anemisk med blodfattig.

I senaste (fantastiska) Acne Paper och modereportaget Odi et Amo av fotografen Daniel Jackson och stylisten Mattias Karlsson kan jag se tydliga anemiska looken-influenser. Det är för övrigt ett så intagande modejobb och det är sällan som man hittar sådana som verkligen berör nuförtiden, uppfattar jag det som. Andreas tyckte det var kul att de brutit mot "snopptabut" på en av bilderna och jag tycker det finns något så befriande assexuellt över bilderna trots i alla fall 30% nakenhet. Ett annat modereportage som är intressant på senaste är Ellen af Geijerstam och John Scarisbrick Dark Performance i senaste Rodeo. Väldigt mycket liv i dessa bilder trots helt vit bakgrund. De 4 omslagen till senaste Rodeo ska vi ej ta upp, det har varit alldeles för mycket snack kring, suckar över och utrivande av sidor av dessa i min bekantskapskrets på senaste. Den fina bilden med streckkod ovan kommer från www.acnepaper.com

Långa lillfingersnageln

Har lagt märke till att vissa män i medelåldern sparar ut sin ena lillfingersnagel till en inte helt oansenlig längd men håller resten av naglarna korta. Någon som vet varför? Tillhör de en särskild yrkesgrupp, etnicitet eller så?

"People shave their heads all the time"

Såg, liksom alla andra, Britney-dokumentären For the Record i helgen. Hela hon är ju så härligt symbolladdad, man kan läsa in vad som helst i henne, vad man vill! Egentligen så här i efterhand var det självklart att man skulle få se henne kollapsa/gör uppror. Det är bara att lyssna på Overprotected egentligen. Rubriken ovan är alltså ett citat från dokumentären och antingen så låtsas hon bara eller så inser hon inte riktigt det symbolladdade i att raka av sig håret som kvinnlig popstjärna år 2007. Jag skulle gärna vilja att hon var omedveten om det, men ändå valde att just raka av sig håret när hon skulle göra uppror. Det finns fin symbolik i det också, nämligen.

Bild lånad från wikipedia.com

Ser så kallt ut

Det kläs på statyer runt om i Stockholm. Det ser så kallt ut annars, antar jag är tanken. Noterar hur en kvinnlig staty med barnvagn nära mitt hem blir mer och mer påpälsad för varje vecka; det började med färgglada stickade arm- och benvärmare, och nu är hon även klädd i en Arvikafestivalen-tshirt. (Glömde kolla från vilket år.)

Vän av ordning undrar dock; är det rättvist att klä dem i så fugly kläder? Vad sägs om ett par drop crotch-byxor, en Nakkna-skjorta(helst den grå med volanger) och en cape?

YSL

En bild från YSLs' vårkampanj har dykt upp och det första som slår mig är att bilden är den till synes har ett visst släktskap med Cindy Shermans lek med filmklichéer i sina Untitled Film Stills. Den vampiga kvinnan framför hollywoodskylten i starkt solsken verkar Claudia Schiffer leka här. Frågan är; gillar man själva bilden eller bilden av 40-talsglamour som den förmedlar? Svårt att säga, faktiskt, antagligen båda!
Det är Inez van Lamsweerde och Vinoodh Matadin som fotograferat. Bild lånad från http://www.fashionologie.com/