GAMMALT Å NYTT

Räknar ut att det finns ungefär 60 butiker med utvald secondhand i Stockholm med omnejd. Just utvald secondhand var något som kom stort i början av 2000-talet, då övervintrade pandor och indiebrudar med flera dammsög stadens vanliga secondhandbutiker efter 40-, 50- och 60-talsklänningar, hattar och skor. Sedan kom det här att införlivas i någon slags allmän fyndkultur, där sökandet efter det perfekta plagget eller tinget kunde, och skulle, ta tid. När miljötänket blev stort kunde detta även införlivas i sammanhanget. DNs och SVDs helgbilagor gör med jämna mellanrum nerslag i huvudstadens secondhand-flora och jag kommer på mig själv med att tänka "Tar kläderna aldrig slut..?".
Den franske sociologen Pierre Bourdieu har hävdat att iklädandet av secondhandkläder är ett ifrågasättande av modevärlden och att "säga upp det underförstådda kontrakt som delegerar monopolet på skapande till modeskaparna...". Men detta gäller inte riktigt utvald secondhand och vintage. Här är modevärlden i stort närvarande. Ägarna tjänar antagligen på att hålla sig någorlunda ajour med modets strömningar och att ta in plagg som någorlunda passar in i mallen. Jag har börjat undvika dessa butiker, kan tänka mig att jag inte är ensam om det. De bästa plaggen hittas oftast på traditionella loppmarknader och liknande. Gillar egentligen inte att bli skriven på näsan vad jag själv bör vilja ha.