På tal om begrepp som används i syfte att sälja mode och inredning så är ett annat sådant som används flitigt ordet ”Tidlöshet”. Att använda just det ordet är antagligen ett utryck för företags strävan efter att tjäna på människors behov av fasta värden i vår västervärld som domineras så totalt av det motsatta. Det används i alla sammanhang egentligen, för att sälja jeans, möbler, och målarfärg. Detta irriterar mig, ganska mycket faktiskt. Mest när det gäller mode då målarfärg och möbler kanske inte riktigt intresserar mig på det sättet.
Det finns knappast något som kan kallas tidlöst. I alla fall inte när det gäller yta, form, och smak. Georg Simmel publicerade 1904 en artikel i tidskriften International Quarterly där han presenterade sin ”Trickle-down-theory”, en teori som på många sätt står sig än idag. Han menade att modets konstanta föränderlighet beror på de övre samhällsklassernas behov av att distansera sig från de lägre klasserna. Detta gör de genom att hela tiden visa på sin förmåga att välja vissa rätta saker som laddas med värden, till exempel begreppet god smak. När överklassen använt sig av dessa saker en tid så fångar medel- och underklassen automatiskt upp detta och börjar själva använda sig av dem vilket gör att överklassen återigen måste ändra, då de inte kan använda sig av samma attribut som de lägre klasserna. På detta sätt förs modet framåt och förändras. Denna teoris fokus på samhällsklasser är kanske något förlegad. Överklassen har inte en sådan påverkan på modet som den en gång hade. Snarare handlar det ofta om någon slags kreativ medel- och överklass som försöker distansera sig från den icke-kreativa över- medel- och underklassen. Modet förändras nämligen alltid. Det är det enda som egentligen är beständigt med modet; att det är så obeständigt.
Därför är det fåfängt att försöka hålla fram vissa värden som tidlösa. Vissa värden håller längre än andra, det får jag medge. Färgen svart till exempel har väl setts som en sober och smakfull färg i snart 100 år men även om det håller länge så betyder inte det att det håller för evigt. Det är så historielöst att kalla något tidslöst och är det något jag kan känna ett intensivt hat mot så är det just historielöshet.
torsdag 3 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Intressant. Det kanske också kan förklara old money's (läs: arvsöverklass) obehov att uppdatera sig från preppy (detta mestadels i USA) eftersom ingen normal människa skulle strassa runt i pastell och seglarloafers hela dagarna.
Apropå just den kreativa medelklassen så tycker jag du borde läsa Richard Florida's Den kreativa klassens framväxt. Den bekräftar många misstankar om hur vårt samhälle ser ut idag, under ytan.
God fortsättning!
"Att använda just det ordet är antagligen ett utryck för företags strävan efter att tjäna på människors behov av fasta värden i vår västervärld som domineras så totalt av det motsatta."
bravo!
P!
Haha, det är sant. Men det kan ju också vara ytterligare ett sätt att distansiera sig. Att vara för "fin" för modenycker etc. Egentligen det mest logiska, men men.
Ah, har inte läst den men bör kanske göra det då!
sedan är väl begreppet tidlöshet ett sätt för mode/inredningsindustrin att marknadsföra produkter som redan gjorts eller som kanske påmminer mycket och produkter man redan sett flera gånger och därför bör betraktas som "tidlösa" istället för föråldrade eller ”last season”. och bara det i sig är ju också väldigt billigt.
Skicka en kommentar