En ny slags coolness som jag inte riktigt förstår men älskar

Sasha Pivovarova i juni-julinumret av franska Vogue, fotad av Inez van LamsWeerde och Vinoodh Matadin och stylad av Joe McKenna

Hannah Nobel på omslaget till b Magazine s/s 2011, fotad av Aitken Jolly och stylad av Jason Hughes

Beyonce i julinumret av Dazed & Confuzed, fotad av Sharif Hamza och stylad av Karen Langsley

"Asien"

Bild från pressreleasen

En kompis återgav ett mejl hon fått från Patrikssons Communication. De skulle ha ett Thomas Sabo-event och frågade om hon ville spela skivor. Det konstiga är att hon aldrig spelat skivor. Hon jobbar förvisso med mode, men hon är inte dj eller liknande. Varför frågade de då just henne?

Det visade sig att eventet hade tema "asien", eftersom Thomas Sabos smyckeskollektion hade det temat. Min kompis är född i Sverige men av kinesiska föräldrar. Hon är alltså perfekt på ett event med tema "Asien". Jättekul att ha en gullig liten "asiat" som spelar skivor, eller?

Idioti.

Musiken hon skulle spela? "Modernt asiatiskt electro i linje med kollektionen."

FYI, Asien är världens största och folkrikaste världsdel bestående av 49 stater. Att använda inspiration "Asien" är ungefär lika intelligent som att använda inspiration "Afrika". Inte för att folk slutat göra det men ändå... Extremt eurocentriskt.

Nöjesguiden

Nu finns mina premiärtexter upplagda på Nöjesguidens sajt. Texten om STYLEBY finns här, Beckmanstexten finns här och min krönika finns här.

Här kan ni dessutom läsa en liten introduktion av.... mig.

Ps: snart ska jag skriva lite här också, lovar.

Premiärguide

Illustration av Clara Aldén

Första numret av Nöjesguiden där jag medverkar som moderedaktör finns ute på stan nu! Jag skriver bland annat om att 'brinna för mode', om Beckmans examensvisning och STYLEBY och vad som egentligen kan tänkas vara grejen med den tidningen(se illustration ovan).

Parfym

Reklam för Justin Biebers parfym "Someday" via Fifty Scents. Är det inte cyniskt hur exakt den fångar en tonårstjejs längtan? Den slår an något i sin banalitet. Man vill ju typ köpa den när man ser reklamen.

Varje gång jag läser Caroline Hainers parfymblogg Fifty Scents känner jag hur jag blir mer och mer besatt av doft. Tänker mig parfym som en form av magi, ett sorts vodoo-betvingande av omgivningen. Om det funkar, det vill säga. Annars är det som en dåligt kastad trollformel, som slår tillbaka på en själv.

Jag är väldigt ointresserad av skönhet förutom när det gäller just parfym, samt läppstift och nagellack (alla snabba effekter, hatar pill och tidsspill). Ni läser antagligen alla den, men om ni inte gör så finns den här.