fredag 4 februari 2011

Den okritiska modejournalistiken del II

Caroline Blomst från StockholmStreetstyle i en reklam för MQ

Då kan vi övergå till det riktigt göttiga. De okritiska modebloggarna. För det är ofta dem man har börjat syfta på, när man talar om modeskribenter i Sverige. Men det finns stora skillnader, vilket ofta sagt, men som jag ändå vill förtydliga. En gång modebloggare, alltid modebloggare, som jag brukar säga... Skämt åsido, det är skillnad på dem som kommer från det journalistiska hållet och från dem som gjort sig ett namn på internet med hjälp av shoppingtips och dagens outfit. Vilken är det, kanske ni undrar nu, i detta skymningsland mellan journalistik, konsumentupplysning och lorem ipsumramsor som text som behandlar mode tyvärr ofta är.

Mediet

Modebloggare börjar helt själva. De skapar allt innehåll utifrån eget huvud. Oavsett om de blir upplockade av traditionell media senare eller inte, så verkar det som att detta är grunden till själva kärnan i deras skrivande- nämligen deras personliga varumärket. Det är den de säljer till läsaren via den noga redigerade texten och bilden. Och det är den de fortsätter sälja senare, oavsett om de hamnar på Kanal 5 eller Nöjesguiden.
En modejournalist däremot, som skriver för en tidning, företräder först och främst tidningen. Namnet är förstås viktigt också, men inte alls som för bloggaren. Att gå upp i en institution som redan befäst sin vikt och makt, gör att man inte är lika beroende som en fristående aktör.

Vem är det då man är beroende eller oberoende av? Marknaden förstås. Branschen. De som säljer kläder. Här finns också en stor skillnad mellan våra två kategorier. Modebloggaren är insläppt direkt av marknaden, utan att passera gå, eller gammelmedia som det också kallas. Modejournalisten brukar ofta börja med gammelmedia, och sen gå till marknaden, vilken den bevakar eller granskar, beroende på inriktning. Skulle modebloggaren göra sig osams med marknaden, har den ingen legitimitet kvar. Varumärket hon eller han marknadsför, är direkt kopplat till det åtråvärda i att vara en sådan som går på visningar och fester. De säljer i själva verket modevisningen, och sig själv med den. De granskar inte. Vill inte. Kan inte.

Vad skulle de granska? Sig själva? Sina vänner? Det sammanhang som skapat dem? Tror inte det.

Att modejournalisten har en, eller bör ha, en distans till marknaden gör att den också kan vara kritisk. När Rodeo recenserar visningar gör de det anonymt. Det är smart. Dessutom är de såpass etablerade att de inte behöva låtsas som att alla är bra. Det är att ha någon sorts makt. (Vilket för oss till vårt nästa ämne.)

Makt
Ofta talas det om modebloggare som makthavare. Jag skulle önska att de som skriver den sortens texter ville kolla upp lite olika definitioner av makt, innan de använder sig av den floskeln. Makt ger nämligen en viss frihet. Har man bara möjligheten att skriva vissa begränsade saker, då skulle jag vilja hävda att man inte heller har makt. Deras röster är villkorade, på samma sätt som en modells kropp och en säljares personlighet och vinnande leende är det. Att de tar plats som kvinnor är ungefär lika revolutionerande som när varuhusen började inrikta sig på kvinnor som kunder, eller när reklambranschen insåg att även den kvinnliga delen av befolkningen kunde säljas på konsumtionsvaror.

Kort: Den som är ett varumärke är inte fri.

En modejournalist kan ha makt i den utsträckningen hen använder sig av det. En modejournalist skulle kunna skriva om hur toppstyrt Acne är. Skulle kunna avslöja företaget som det hierarkiska inferno det ryktas att vara. Men det gör ingen (det kommer jag återkomma till senare). Samtidigt är makten hos modejournalisten helt beroende av det medium som hen verkar i.

Att många pratar om modebloggare som makthavare tror jag beror på att många gärna vill att de ska vara det. Gräsrötter som tar sig upp och får en plats bland de inflytelserika, som demokratiserar modemediet. Det vore väl en härlig berättelse. Kvinnor som tar plats, fast att de inte får. Newsflash: kvinnor får ta plats. Men det är skillnad på plats och plats.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket intressant läsning.

Anonym sa...

Maktaspekten är intressant, för den verkar i två dimensioner. Låt oss börja med följande modell (hämtad ur John Gaventa, "Makt och deltagande"): "A kan utöva makt över B genom att få honom [eller henne] att göra saker han inte vill göra, men han utövar också makt över honom genom att påverka, forma eller bestämma själva hans behov."

Detta är problematiskt i första satsen, för det att få någon att göra något som strider mot viljan är kontroversiellt. Marx visa: "de vet inte vad de gör, men de gör det." Fortsättningen klargör emellertid en sak: det att själva behoven formas av den som har makt. Kan vi sålunda kasta om ordningen? "Eftersom A formar B:s behov har A makt över B." Låt oss utgå från att A bestämmer dagordningen genom att kontrollera såväl den materiella som teoretiska spelplanen.

Men ändå, det är något som skaver. Å ena sidan: Människor som "frivilligt" ställer sig i shoppingvanornas skugga, den inställsamma armén av superlativ, konsumtionssmak som ett bevis på att det är ett tänkande, självständigt subjekt i myllret av objekt. Det är här cynismen äntrar bilden. Låt mig ändra ditt påstående: "Den som är ett varumärke är fri, d.v.s. en fri vara på en fri marknad, så länge hon eller han fortsätter att vara ett varumärke, och agerar därför enligt varumärkets logik."

Alltså: detta är en annan dimension av "Eftersom A formar B:s behov har A makt över B." Om det är något som är kontroversiellt med modebloggare är det att de är B i viss mån men också något annat -- de är "a". De saknar makt som B men som "a" kan de, cyniskt nog, njuta av vinnarlagets medvind genom att estetisera A:s ideologi. En ideologi som i allra högsta grad rymmer ett ord som "frihet". I myllret av objekt.

Som "a" hjälper de inte direkt B. Ty det skulle ju gå emot A.


K.D.

PS. I detta fall talar vi snarare om "begär" än "behov". Vi är, när allt kommer omkring, ljusår från följande: http://www.aftonbladet.se/kultur/article8526524.ab

Anonym sa...

PS 2. Med "ljusår från" menar jag ingalunda att "a" inte har någonting med länken att göra -- tvärtom! Eftersom "a" och A samspelar har "a" allt med länken att göra. Detta måste diskuteras. Vad jag åsyftar med "ljusår från" är distinktionen mellan begär och behov.


K.D.