torsdag 28 februari 2008

Stilleben och neuroser

Jag har upptäckt ett något konstigt intresse för pryl-stilleben i diverse modetidningar hos mig själv. De kan få mig riktigt upprymd, vilket ju vanliga modefotografier också kan få mig till att bli, men detta är ju intressantare då ett stilleben ju egentligen bara är en konstfull uppradning av olika materiella ting. Jag kan nästan bli lite darrig, vilket är ganska stort, då det är känslan jag får när jag blir riktigt, riktigt upprymd över något, en riktigt bra skriven text, en riktigt nyskapande kollektion, etc. Mina favoriter för närvarande är de stilleben som Anne de Vries gjorde för Rodeo nummer 10 / 2007. Arrangemanget mat/smink var verkligen vackert och samtidigt riktigt äckligt. Bäst var det där han placerat läppstift på olika flaskor med krämer och dekorerat dem med bacon-skivor som liksom blev som små volangkjolar på imaginära ballerinor.
Kommer ibland på mig själv med att arrangera små stilleben i min lägenhet. Lägga en intressant tidning, en 8 hour cream-tub och en paket mentolcigaretter på golvet bredvid min säng och tänka ”sådärja”. Eller bli glad över kombinationen bukett med tulpaner, mobil och en seriebok i min väska. Egentligen inte alls för att imponera eventuella åskådare, som man lätt skulle kunna tro, utan mer för att tillfredställa mitt eget behov av en tydligt definierad smak; ”det här är mina saker de är jag; jag är dem” etc. Hmm… Borde kanske gå och tala med en utbildad person om det här.

2 kommentarer:

Emma Samuelsson sa...

hahahahha

"sådärja"
*klappar handflatorna nöjt mot varandra för att få bort "smutsen"*

Emma Samuelsson sa...

F.ö. så delar jag inte din passion för stilleben. Oftast tycker jag att de känns väldigt gjorda. De är uppbyggda med hjälp av en matchande färgskala i starka kulörer, varför inte bygga mer på form?
+ att de alltför ofta visar upp (tråkiga!)smycken.
Men dina vardagsarrangemang låter jättefina!


Ps: när ska smycken börja anses som seriösa? (kläder är väl inte heller seriöst tagna än- men de är väl på god väg då tidningar titt som tätt skriver om det)

Armband, halsband, örhängen och klockor- mest förknippar jag dem med kedjor som Guldfynd och Accent.

I och för sig, designers som David och Martin känns väl rätt så seriösa.
http://www.davidandmartin.com/welcome/
Men det känns också som att smyckesdesigners som har velat komma bort från kedjornas tråkiga trender de senaste två/tre åren har jobbat med smycken som antingen föreställer djur på något sätt eller människokroppen- och så finns det inte utrymme till något annat.
Har jag fel?