onsdag 31 oktober 2007

Manlig gemenskap och stilideal

För några veckor sedan ägnade jag dagar åt att titta igenom hela Brideshead Revisited-serien. I centrum står ju, som ni säkert vet, två unga män vid namn Lord Sebastian Flyte och Charles Ryder som träffas på Oxford i början av 20-talet. De har ett väldigt sammansvetsat, något homoerotiskt förhållande till varandra. Serien är verkligen fruktansvärt vacker, de unga männen likaså. Stilen och kläderna de bär är inget annat än fulländade. Det är svårt att låta bli att bli avundssjuk. Att se Brideshead Revisited och vilja vara som dem är för mig ungefär samma sak som att lyssna på The Smiths och idolisera Morrissey. Det är en sak man inte kommer ifrån; att man inte är en ung man, utan en ung kvinna. Där går allt i stöpet. Linnekostymerna sitter fel, det sobra drickandet blir vulgärt och brödraskapet är inte ens att tänka på. Så mycket för emancipationen alltså. Hur smart, framgångsrik och frigjord jag än är, så kan jag aldrig bli som Lord Sebastian Flyte. Den här manliga gemenskapen gör mig bitter. Det är likadant med ”Herrbloggen” som flera välkända herrar har startat på Stureplan.se nyligen. Jag kan läsa den och intressera mig för modeinläggen och roas av jargongen men kan ändå inte låta bli att känna mig lite utanför. Den kvinnliga gemenskapen känns inte lika klassisk och attraktiv på något sätt. Jag tror jag vet varför, men väljer att inte diskutera just den genusfrågan här.

1 kommentar:

Tina sa...

KÄNNER IGEN MIG SÅ MKT!