torsdag 28 mars 2013

No Brow -> två verk

Svarta hålet är en ambulerande konsthall, bakom står curatorn Johan Norling(som jag har klubben Disko Dumpling med) och konstnären och formgivaren Hampus Larsson. Under tre onsdagar i mars har de haft "No Brow" en serie med performance- och konstkvällar i sin lokal i Gamla stan, med olika teman men med det gemensamma att konstnärerna använder sig av referenser till populärkultur i sin konst. Två verk har fastnat särskilt, så jag tänkte köra på den klassiska referatstilen. Se nedan:  

Iris Smeds 




Konstnären Iris Smeds föreslår i verket "In Order To Eat Another Man's Soul" en helt ny lösning på det sökande efter helhet och meningsfullhet som många människor ägnar sig åt. Sex, mat, droger eller kärlek funkar inte, menar hon. Själar däremot, konsumtion av mänskliga själar, är något som får en att känna sig 100% hel, den där känslan som man hoppas få av droger eller sex, men som alltid bara är tillfällig. Konsumerar man en mänsklig själ så är känslan inte tillfällig. 
Hur får man då tag på en mänsklig själ? Jo, man köper den. I form av konst. Äger man tillräckligt många själar i form av verk, så blir man en soul master. Men en soul master behöver mycket plats för att få plats för sin samling. Ett museum, till exempel. Där kan soul mastern visa upp sina själar för andra människor, vilket ökar värdet av själarna. Att sälja och köpa själar ökar också dess värde. Tyvärr har inte alla råd att bli en soul master, det beklagar Smeds. 


Nicola Bergström Hansen




Nicola Bergström Hansens verk "Over the Rainbow" är en video med journalistiska bilder från krigszoner från de senaste decennierna. Över dem blinkar slogans från svensk krigsindustri. "THE FACE OF SUCESS", "LONG TERM SOLUTION" och "SECURING THE SKY". Till det spelad en melankolisk version av "Over the Rainbow" från Trollkarlen från Oz-filmen, av Bofors brassorkester. Videon har visats utomhus i Karlskrona som del av utställningen "Space Matters". Jag kan verkligen relatera till mysteriet som vår svenska krigsindustri är. Jag är själv uppväxt i Linköping, där Saab tillverkar krigsflygplan och även utvecklar drönare, obemannade flygplan, vad jag kan förstå. Många i Linköping jobbar inom den industrin. Den har gjort staden till en relativt välbärgad stad. Men en stad med blod på händerna? Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Svensk välfärd och stabilitet, kontra krig i andra länder... Det finns en koppling.

Inga kommentarer: