Karl X Johan - Flames (dir. cut) from Gustav Johansson on Vimeo.
Den här videon till Flames med Karl X Johan, regisserad av Gustav Johansson, porträtterar något som jag fascineras av väldigt mycket. Något som jag kan sitta och riktigt götta mig i på tunnelbanan en fredagskväll. (Det vill säga då jag själv sitter där rufsig, eftersom jag glömde att kolla mig i spegeln innan jag gick hemifrån...). Dessa fönade, kammade, pudrade, glansiga amazonerna som helt vanliga tjejer lyckas göra sig själva till så fort det vankas utgång. Nu kanske ni tycker att jag låter som t.ex. en Jan Myrdal eller något annat gubbskrutt. Men jag förstår inte riktigt hur det går till. Men det är coolt. Det är fan konst, om än ganska konservativ sådan. Det vill säga, kanske inte så kreativ, men med starkt hantverksinslag.
Det är på något sätt fint att all denna möda läggs ner för att några timmar senare rasera den igen. Bygga upp, bryta ner. Bygga upp, bryta ner. Det är ett kretslopp. The circle of piff.
Inlägg
3 kommentarer:
kan jag bah: anta inte könsidentitet !!!1 haha nej men jag tänkte typ samma sak med den här videon som du skriver här i inlägget (och så tänkte jag på att det är rätt skönt att det är inget som bestämmer kön egentligen på den som piffar! det var lite roligt, att fler kan relatera då liksom, utöver könsnormerna)
Läste i någon SvD/DN-insidan-blabla att det som ligger närmast det faktiska "idealet" idag är någon som är naturligt snygg men ändå är kritisk mot normer, könsroller, osv. Tänkte på dig då :P
Arvida: det har du rätt i. Fast jag utgår från den gemensamma definitionen av "hur kön ser ut" här... Med tanke på att det är ett verk så har troligtvis upphovspersonen ett särskilt kön i åtanke. Man KAN ju själv göra en omläsning av det, men måste man?
Ano: Vafan! Nu är jag avslöjad. Gör självklart allt detta för att få... ligga. Haha.
Skicka en kommentar