H&M och existensiell ångest

Jag är född 1987. Det betyder, bland många andra saker, att jag är besatt av bilden av mig själv som en individ. Jag står inte ut med tanken på hur många människor det finns i världen med likadana preferensramar, vanor och drömmar som jag har. När jag tänker på det känner jag för att stjäla en bil och köra till Götgatsbacken och meja ner så många Acneklädda hipsters med knut på huvudet som möjligt.
Detta gör att jag har lite svårt att klara av vissa situationer. Jag har till exempel väldigt svårt för att handla kläder i butiker som tillhör stora kedjor. Om jag går in på H&M och ser ett plagg som jag gillar, betyder ju det att jag antagligen inte är ensam om att gilla det vilket i sin tur betyder ju det att jag är en i mängden som gillar det. Därför är jag, för att bibehålla min själsliga ro, tvungen att undvika H&M, Topshop, ZARA och Gina Tricot för att nämna några. Man skulle kunna tro att det är av etiska skäl som jag undviker dessa kedjor, men det är det alltså inte.

I och med att jag inte kan handla på de stora kedjorna, men inte heller alltid har råd att köpa de dyrare och lite mindre förekommande märkena, så blir det ganska många turer till secondhand och vintage-butiker. Inte nog med det, jag syr även om en del av mina inköp för att minimera risken att någon skulle kunna ha en likadan.
Allt detta gör att jag ser ganska allvarligt på när folk i allmänhet eller i min närhet har likadana saker som jag på sig. Jag skulle kunna känna mig smickrad. Men i stället känner jag mig hotad, nästan jagad. Känslan av att inte vara unik flåsar mig i nacken.