Resedagbok
Fårö juli 2012
Bergmans hus står som ett fort med fronten mot Östersjön.
Vågorna rasar mot stenstranden. En stackars hälleflundra har kastats upp och
torkat. Fiskskallen grinar öppen i solen. Går man för nära huset går
säkerhetssystemet igång och en röst som låter som att den tillhör en trulig
gotländsk tonåring uppmanar en att ”vara god” och avlägsna sig från området.
Tomten är inhägnad och vaknas av Gotland Security.
Huset ägs av en stiftelse som startats av den rika norrmannen
Hans Gude Gudesen. Därinne finns biblioteket med miniatyr av Dramaten, Bergmans
filmrum, arbetsrum med skivspelare, hans sovrum med det berömda nattduksbordet
och ”Ingridrummet” där han satt och sörjde sin bortgångna fru sömnlösa nätter
och såg solen gå upp över havet.
Det är få som får besöka huset. Det är absolut inte ett
museum om nu någon trodde det. Stipendiater får vara där på somrarna, efter
Bergmans egna önskemål. På 70-talet försökte han enligt ett brev som stiftelsen
satt upp i biblioteket skapa något slags samarbete med Gotlands kommun kring
just detta. Men det blev inget av det. Kommunen visste inte vad de skulle göra
med hans önskan. Nu äger en privat stiftelse huset och allt lösöre. Allmänheten
får vara goda att avlägsna sig. Men man kan se huset från stranden. Om man vet
var man ska leta.
Fåren klättrar runt på skifferklipporna. Dricker ur
saltvattenspölarna. Stirrar förvånat på en som om de vore indianstammar i
Amazonas som aldrig mött omvärlden. Tackorna bräker på sina lamm. Lammen
krumbuktar med huvudet och trippar iväg efter ännu en förstulen blick på
inkräktarna.
Inlägg
