onsdag 30 november 2011

The Jonestown Library


På fredag är det presentation av konstnären Nichola Bergström Hanses projekt The Jonestown Library, curerat av Johan Norling, på Renseriet. Det är inte en utställning utan ett tillfälligt residency. Därför är presentationen ett bra tillfälle att få inblick i detta spännande projekt, som handlar om en lantbruks/socialism/självmords-organisation som flyttade från USA till Guyana på 1970-talet. på sajten kan man läsa;

I mitten av sjuttiotalet grundades i nordvästra Guyana the Peoples Temple Agricultural Project, mer känt som Jonestown. Initiativtagare var Jim Jones, ledare för Peoples Temple – ett nordamerikanskt religiöst samfund. Bosättningen drevs under kooperativa former fram till den kaotiska serie händelser 1978 då mordet på en amerikansk kongressledamot ledde till attJonestowns invånare begick vad de kallade kollektivt revolutionärt självmord. Efter sig lämnade de en öde by, tyst och stilla, och en omvärld full av frågor kring vad som hänt, hur och varför?

I The Jonestown Library återbesöker Nicola Bergström Hansen det bibliotek som fanns i byn. Genom att ta del av dokument från FBI har hon lyckats ta reda på vilka böcker som fanns med ute i djungeln. Böckerna har sedan i den mån de finns tillgängliga lånats in från bibliotek i Stockholm. Vad kan böckerna berätta om Jonestown – och vad kan de berätta om oss?

På Renseriet, Stockholm mellan 18-21 på fredag den 2 december! Läs projektets blogg här också. Const har skrivit mer utförligt om detta!


In Case of Loss




Det här tyckte jag var fint. Fotografen Francesco Giustis serie "In Case of Loss" ger oss ansikten på de anonyma gästarbetare som fått lämna Libyen efter revolutionen. De kom från Bangladesh innan allt detta började, för att arbeta åt kinesiska, koreanska och europeiska företag. De tänkte antagligen att de skulle kunna spara pengar. Så blev det nu inte riktigt, och de har fått hjälp från Bangladeshs stat för att ta sig hem igen. Många skuldsatta.

Bilderna får mig att tänka på alla gästarbetare från Bangladesh och Indien man kan se om man besöker vissa länder i Mellanöstern. De gigantiska byggena, sandöarna och skyskraporna i Dubai och Abu Dhabi som världen är så fascinerad av skulle inte finnas utan alla dessa anonyma arbetare. Det är så orättvist. Alla dessa drömmer men också... Ingen är så liten i världen som en gästarbetare från Bangladesh.

Bilderna föreställer de säckar med tillhörigheter som dessa 35 000 gästarbetare tog med sig hem igen. De är märkta med foton med förhoppning om att det ska hjälpa ifall säckarna skulle komma bort.

tisdag 29 november 2011

Tips


Nu ska jag göra något jag gör alldeles för sällan här! Ge tips. Jag älskar nämligen att ge tips. Så här kommer mina tre bästa strategier för ett internet- och telefonanvändande med bihållen sinnesro.

1) Self Control. Världens bästa program. Lite som Freedom fast att man kan bestämma vilka sajter man vill blocka. Man kan exempelvis blocka facebook och twitter men inte wikipedia. Bra om du pluggar eller jobbar på datorn. Att "self control" är något man uppenbarligen inte har om man måste ladda ner programmet är en parentes.

2) Inga pushnotiser på din eventuella smartphone!!!!!! Fy.

3) Tryck "hide" på alla dina kontakter i din facebookfeed. Det kan ta lite tid, men det är värt det. När du loggar in på facebook nästa gång möts du av en helt tom sida. Dessutom försvinner den där störiga feeden på högersidan som uppdateras i realtid. Se det som en investering i din sinnesro. (Det här är alltså ingenting som syns för personen du gömt.)

Ni får gärna bidra med fler tips i kommentarsfältet!!!!!!

De frälsta och de andra

De finns överallt. De frälsta. De med lysande blå ögon fästa på skärmen. De som älskar internet.

Jag har lite svårt att förstå hur man kan älska internet. Jag kanske tar det för givet. Saknar väl inte kon eftersom hon står där i båset, 24 timmar per dygn. Det är ju praktiskt. visst. Det är bra med information. Vi har en aldrig överträffad möjlighet att veta. Samtidigt finns det en stor risk att man blir förvirrad.

Men det där med frälsningen. Det förstår jag inte. Början på det här inlägget är en liten parafras på Eric Schüldts och Jonas Anderssons bok Framtiden. Den är skriven i den där stilen. Lite profetisk, samtidigt tillbakablickande. Det handlar om teknikfrälsning, blindhet och internetprofeter. Den är intressant, även om det är ett hemskt krångligt sätt att säga "vi hade fel!". Boken var nämligen tänkt att handla om den digitala revolutionen. Men författarna började tveka mitt i. Insåg att något var fel.

En fråga inom mig väcktes när jag läste boken. Hur kunde ni tro så starkt? Hur kunde ni tro att människor skulle sluta vara människor?

Så började jag tänka att det kanske är en generationsfråga. Hanna Fahls internet-avhållsamhetsartikel i DN tyder på det. Slutsatsen i artikeln är att det är jobbigt att inte ha internet. Att det är tråkigt och krångligt. Fahl blir irriterad av att inte ha det. Hon skriver;

Jag älskar internet. Internet älskar mig. Vi älskar varandra, jag och internet. Jag drömmer om att internet ska finnas i mig, inbyggt i hjärnan, integrerat i mina neuroner, alltid där utan den distraherande distansen som är tangentbord, skärm, kablar.

Vilket är lite märkligt eftersom det låter exakt som Schüldts skräckvision, pyramiden. Där inga kroppar finns, naturen tynar utanför och där en stor röd komet på himlen avfärdas alldeles för enkelt. Bara att Fahl fortfarande verkar liksom frälst. I alla fall någorlunda. I samma artikel pratar Fahl med Rasmus Fleischer som är vettig som vanligt. Han säger;

Det är lättare att tänka i termer av ”on/off” än att fundera över hur vi ska lägga om våra liv för att internet och mobiltelefonerna ska få en plats där som vi är nöjda med.

Detta apropå att det lätt blir antingen eller. Antingen är man internetfrälst eller så vill man tillbaka till naturen och ligger och böka på en skånsk leråker.

Varför är måttfullhet svaret på allt? För att vi bor i Sverige? Nää. Men jag förstår fortfarande inte det här med de frälsta. Jag känner inte igen tongångarna heller. Ingen jag känner pratar så där. Men det kanske är för att jag och mina vänner är generationen under. Internetskeptikerna? Vi som stänger av telefonen när vi ska sova. Som inte skriver på twitter innan vi går och lägger oss. Som tar bort vårt facebookkonto varannan månad. (men har kvar det ändå) Vi som förtvivlat försöker hitta någon slags kärna i det där informationsflödet.

Eller kanske pratar jag bara om mig själv nu. Hjälp.




fredag 4 november 2011

Nöjesguiden och rasismen


Nya numret av Nöjesguiden har tema rasism! Nu kanske ni kanske vet det redan men tänkte jag skulle nämna det här ändå. Jag är stolt över att skriva i en tidning som gör ett sådant ställningstagande, och som dessutom praktiserar det man predikar(förlåt för anglicismen). Skulle tro att få redaktioner i Sverige har medarbetare med så olika bakgrund som Nöjesguiden. Känns löjligt att påpeka det, men det tål att sägas om och om igen.

I senaste numret som kom igår skriver jag en artikel om sajterna Politiskt Inkorrekt och Avpixlat, som deras nya projekt heter. Jag intervjuar Annika Hamrud, som har skrivit boken Svensk, svenskare, om paranoia, misstro mot media i Sverige och hur SD och de här sajternas språkbruk infiltrerar mainstreammedia.
På mina modesidor skriver jag om Kanye Wests modeshow (även om jag må vara sist på bollen är det ändå sjukt intressant) och en text om hur hur retorik- och stilexperter i tv-sofforna och tidningarna skapar ett mediaklimat där Jimmie Åkesson kan räknas som en fullgod politiker eftersom han ser ut som en. Sedan har jag skrivit en krönika om hur begreppet identitet är kopplat till valfrihet och konsumtion.

Missa heller inte de andra texterna i tidningen! Bland annat skriver Kawa Zolfagary om politiskt korrekt som begrepp och Mona Masri om hur motstånd mot SD och klassförakt ibland gifter sig på ett obehagligt sätt.